svarta änkan

att lita på någon, varför ska det vara så svårt? egentligen hatar jag nog alla människor. för alla gör en besviken, går bakom ryggen. jag vet inte. men, vem kan man lita på? you always end up hurt.

vad gör jag för fel? ska jag ge upp den här gången också? ska jag strunta i det allt, förtränga det, och låtsas som ingenting? låta det koka där inne, tills det sprängs ut och allt går i kras. you tell me. jag vet inte vad jag ska göra längre. men det kanske bara är jag som tar illa upp, om någon säger att de vill lära känna en precis lika bra som de känner sin bästa vän, min pojkvän. och sen bara skiter i det. speciellt när man berättat något så, viktigt? vad vet jag. im just a wallflower in disguise.

ser du inte? vill du inte se? kanske betyder det ingenting. det betyder något för mig. det är skönt, och allt bara försvinner. alla bekymmer från axlarna och alla tankar i huvudet. fem minuters peace of mind, är värt några dagar av smärta. det är det.

ibland vill jag bara slippa allting. jag hatar att vara ute, alla blickar. att höra alla som viskar. fula människor har faktiskt också rätt att vara ute och göra saker som normala människor. men det tycker inte dom. de tycker att jag ska sitta instängd i lägenheten, att jag inte ska visa mig. de vill inte må illa.