remember the titans

du sa ingenting. och jag vet att du sett. det är nog ditt sätt att säga någonting, vad vet jag inte. du frågade inatt när jag grät 'kan du inte säga vad det är?' jag sa nej, och du blev sur. kanske vill jag att du ska komma på det på egen hand. men vem skulle kunna tro det om mig. ett fetto som jag. det går ju inte.

ibland, om inte mer än hela tiden, kan jag inte göra annat än att bara känna mig totalt misslyckad. jag är totalt överskattad; jag är fet (vilket jag ser som ett personligt misslyckande, och jag ger blanka fan om vad forskning inom genetiken säger), jag är egentligen relativt korkad (jag kan egentligen ingenting, utan lever på andras förmåga att förmedla saker och deras visdom inom olika områden), jag är ful, jag får alla runtomkring mig att må dåligt. däröver blir allting jag säger också fel och sårar alla som kommer nära.

mamma och pappa var här i dag. det var trevligt. vi pratade massor, sen åkte vi ut till folkesta och handlade. tränat idag också, det var skönt.