ett rep i min hand och regn i mitt hår ..
jag skulle nog inte ha sagt någonting från första början. det verkar som att det inte betydde någonting iallafall, eller så är det bara jag som inte förstår, som vanligt. eller så är det bara jag som trodde att jag skulle bli tagen på allvar, men det blev jag nog inte. dock är det väl inte förvånande ifall sådant är fallet. jag vet inte. det är lite som att man dör inombords när man lämnar ut sig såpass och berättar en sån stor hemlighet. men jag skulle nog inte ha sagt någonting från början. jag tror jag har lärt mig att det är bäst att hålla käften och inte besvära någon med ens problem, tankar, eller för den delen bekymmer eller komplex. jag tror det är bäst att bara hålla käft.
& ingen förstår att allt jag nånsin skrivit, har jag skrivit om mig själv.
'SÅ KLÄTTRA NU, HÄR TA MIN HAND OCH
KÄNN HUR MITT BLOD VISKAR SANNING OM MIG
EN SNABB KOLSVART FLOD SOM RUSAR FÖR DIG'
torsdag, januari 05, 2006
< jag hör hur dom går, jag hör dörrar slå
Upplagd av
Emelie
kl.
18:59
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar