betrayed by life

foto: aftonbladet

äntligen är guldet hemma i karlstad igen, men det tog sin tid. fyra långa år, med besvikelse efter besvikelse, men gud vad skönt segern känns. färjestad är bäst när det gäller, sen att hv71 fick stora darren i sista semifinalen med 1 minut kvar att spela, var bara roligt. jag och marcus såg den matchen, och när färjestad gjorde 4-3 skrek vi så högt att hans mamma och pappa vaknade.

färjestad är vårat gäng, strider hårt för två poäng. ger aldrig upp, ger aldrig
taft, ger alltid allt. alla lags svar på tal, kämpar till final. när de in på
isen kör vi sjunger i kör.

åh färjestad, åh färjestad. hungriga som
vargar sm-guld vi ska ta.
åh färjestad, åh färjestad. vargarna från värmland,
färjestad.

jag tror att jag är en såndär person som alltid förväntar sig för mycket, och alltid blir besviken. men det är mitt eget fel, eftersom det är jag som sätter upp förväntningarna. fast det tror jag alla gör någongång. jag försöker vara en ärlig person, precis sådär lagomt, för jag tror att det måste finnas en viss balans mellan ärlighet och hålla-snattran eftersom all ärlighet är inte positivt. men när man säger sanningen, precis vad man tycker, och man blir rädd för vad någon svarar. då undrar man om det verkligen är värt det. sitter och lyssnar på de sex apornas armé just nu. helt otroligt vilka texter de skriver, speciellt i två låtar. helt otroligt bra beskrivna av känslor nog alla känt ibland, men några känner det mer ofta, och kanske gör något åt dem. och jag förstår inte varför en del skaffar barn när de är så unga. verkligen. jag vet att jag vill iallafall inte ha barn förrens jag vet att jag kan ta hand om barnet. speciellt då ekonomiskt. sen vill jag inte heller ha ett barn, när jag själv precis slutat vara ett barn i samhällets ögon, men det är upp till var och en. har ni någonsin drömt om den där magiska dagen då allting känns på riktigt? det gör jag varje dag, och jag längtar ju mer jag tänker på det. jag tror det kommer kännas fantastiskt.

imorgon ska jag hjälpa mamma och pappa att byta däck på våran bil eftersom vi får en ny på fredag. sen ska jag väl plugga också. i helgen blir det kanske tjejfest hos pernilla. oh. drink all the pain away? antagligen inte eftersom jag antagligen ska upp tidigt på söndag och åka till falkenberg för den efterlängtade seriepremiären. och med tidigt menar jag tidigt som i runt 7. nu ska jag försöka läsa lite om modernismen och sen sova.


i hate myself for hating my self
but i love myself for loving you