en kväll, skulle det få allt att försvinna? lösas upp i tomma intet? det är ganska roligt. allt är roligt. jag är rolig. ibland önskar jag att jag kunde försvinna, lösas upp. vem skulle sakna mig ändå? egentligen är jag nog bara till besvär. vem kan vara lycklig med mig runtomkring sig? och det finns stunder
man tror att det ska dämpa ångesten. och det gör det. för stunden. men det är nog den bästa känslan jag har, när det dämpas. för även om allt kommer tillbaka på bara några minuter, så är det värt det. varför ska det vara så svårt, att bara sluta med det dåliga? hur kan folk se på mig och säga att jag är fin, varför måste folk ljuga?
då jag undrar
om anledningen till att du
valde mig var för
att vara ett simpelt
substitut för
henne
och att det kanske var
henne
du ville ha
men att du nöjde dig med mig
lördag, november 11, 2006
bright lights been cast a shadow, but can i speak?
Upplagd av
Emelie
kl.
16:08
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar