dream my days away

egentligen hatar jag att visa mig ute. att gå på stan. egentligen står jag inte ut med allas blickar, för jag vet vad dem tänker. att gå på stan är oftast helt uteslutet om jag inte har en bra dag och vill shoppa. jag älskar att shoppa, men gärna när det är dåligt väder och inte mycket folk ute. det är det optimala. att gå på stan, och se massa fina, rara, söta, sexiga tjejer får mig bara att må illa. varför blev jag sånhär? just jag. fast kanske är det mitt öde att vara tjock, ful, en glasögonorm med en social rädsla. det värsta jag vet är att fika\äta ute när folk ser en. när de ser att man äter och antagligen tänker 'varför äter hon? hon borde inte äta någonting, jävla fetto.' jag tror att marcus skäms för mig, och att jag är som jag är. inte så mycket för att jag är tjock och allt det, utan det runtomkring. det man ser, men inte pratar om. inte ens han och jag har pratat om det. jag vet inte. vad finns det att prata om, ångesten? sitta och förklara varför? varför bry sig. det är väl inget speciellt. längesen jag gjorde det, även fast tanken slår mig varje dag.

någon som vet om man kan tatuera på ärr förresten? vill gärna ha en tatuering på ett visst ställe, men jag har många ärr där. undrar om det kanske blir fult om man gör det, eller om det är något speciellt till att man inte kan göra det.