so long live the car-crash hearts, cry on the couch, all the poets come to life

jag och marcus funderar på om jag fått en ny "hon" på halsen. det hoppas jag verkligen inte. för hon var nog det mest patetiska som denna jord någonsin skådat. jag menar, vem vill härma någon annan i princip allt. kopiera vad någon skriver, och utge sig för att må dåligt för att just personen man härmar gör det? det är faktiskt ganska läskigt. eller det var det. varför skulle någon vilja härma mig och mitt liv, det jag går igenom och det jag gått igenom? fett med läskigt iallafall.

marcus vill att jag ska prata med någon, om mig och min skeva kroppsbild som han säger att jag har. för ett tag sedan frågade han mig om jag bara sa att jag var tjock hela tiden för att göra mig speciell eller liknande. det gjorde ont. förra veckan insåg han att inte så var fallet, när jag totalt bröt ihop efter att ha sett min spegelbild i fönstret. därför vill han att jag ska prata med någon. det har jag gjort, när jag gick i skolan. bup. men jag behöver inte det. jag mår bra. jag menar, vem har inte någon gång brutit ihop pga sin spegelbild och nån gång tagit lite för mycket tabletter till lite för mycket sprit? mina ärr påvisar bara det faktum att jag mått dåligt. ibland måste man göra sig illa på ytan för att komma åt det som är på insidan.

nu ska jag träna, och sedan läsa lite i samhällsboken om usa, japan och schweiz statsskick.