finances

ibland blir jag så stolt över mig och marcus. även fast vi inte alls har mycket pengar att röra oss med varje månad, så har vi ända lyckats fixa ihop en bra slant på vårat gemensamma sparkonto. vi har ingenting på avbetalning, köper vi någonting köper vi det direkt istället för att ha massa räkningar. jag känner många som bara handlar och handlar, tar saker på avbetalning, men när det sedan kommer till kritan, så har de egentligen inte råd, och pengarna som ska räcka en hel månad är nästan helt slut efter två veckor. fast jag och marcus är väl lite lyxigt lottade eftersom vi bara har två räkningar per månad i princip, förutom när elen ska betalas, då blir det tre. jag blev nästan lite förskräckt den här månaden när vi hade 5 (!) räkningar, eftersom jag varit på akuten etc. fast det är ju just för att vi inte har saker på avbetalning ingenting. visserligen har vi ingen bil och med det inte någon bilförsäkring, men även om vi skulle ha körkort är jag tveksam till om vi skulle skaffa bil och sitta och betala på. egentligen skulle det bli billigare att hyra en bil om vi skulle t.ex. åka hem till min mamma och pappa, och för att ta oss runt i stan behöver vi ingen bil. men jag vet inte. eller så tänker vi bara mer annorlunda. eller om jag ska erkänna, jag tänker annorlunda, eftersom det är mest jag som har hand om det ekonomiska i våran lilla familj. någon kanske skulle kalla oss ekonomiska, någon annan snål. vad man än vill kalla oss bryr jag mig inte avsevärt.

överlag är jag relativt intresserad av ekonomi och funderar strongt på att läsa det på universitet/högskola sedan, men jag vet inte. finns det någon framtid inom det? jag tvivlar på att det finns en brist i sverige på ekonomer, så då kanske det vore bättre att välja något annat. fast då är ju frågan vad? vad vill jag bli när jag blir stor, ursäkta, större. jag har ingen lust att börja på en utbildning, och sedan kanske efter ett år komma på att jag skulle nog ha valt det där andra programmet istället. då är det bättre enligt min mening iallafall, att vänta med högskolestudier tills jag vet ordentligt. jag avundas dem som vet precis vad de vill bli/satsa på. som marcus, emma, etc. kanske är det min beslutsångest som spelar in. kanske vet jag egentligen att jag vill bli ekonom, fastän jag inte vågar riktigt.

vem vet.