< och du tystnar om natten

du är lättskrämd kan inte låta bli att le ..

jag borde tro mer på mig själv, för jag kryper gärna ihop och ber om ursäkt för att jag inte är lika bra som alla andra, ber om ursäkt för att jag lånar lite luft, om ursäkt för att jag varken föddes med en 90-60-90 kropp, med raka tänder, eller ens med modellben. och jag hatar att klä av mig när du ser, släck ljuset, släck. förlåt, det var verkligen inte meningen.

men, vad jag vet så är 'alla andra' inte heller så perfektionistiskt bra. för kraven som vi själva alltid har satt upp kan ingen, inte ens sergej bubka hoppa över med hjälp av en stege. rädda, alla vill ju bara passa in, alla vill bli älskade. rädda. men man säger det inte högt, men man vill faktiskt stå i centrum, få de där efterlängtade applåderna, få bekräftelse på att man duger.

men, av 1000 personer, tror 993 stycken att de inte duger. rädd - smaka på det ordet. ibland är det knappt så att man vågar uttala det ens. och ja, jag vet, innerst inne, så borde man egentligen veta att man duger
precis som man är.


'DU GÖR MIG LUGN NÄR ALLA LJUSEN HAR SLÄCKTS
BARA EN SEKUND, DÅ ÄR JAG NÄSTAN PERFEKT
KOM GÖR MIG LUGN, JAG KLÄR I DIN ANDEDRÄKT'