och ibland känns det så jävla onödigt att skriva här för ingen verkar bry sig, helt seriöst. även om jag mest skriver för självterapins skull så skulle det ju kanske vara lite roligt om någon visade någon sorts av 'bryhet'. men jag vet inte, det kanske är svårt att tala om, sånthär som jag ibland skriver om. jag vet inte alls. sen är jag själv ganska rolig för oftast när jag skriver någon i sånna här sammanhang så menar jag egentligen bara en person, ibland två. men oftast en. dock är jag väl alldeles för feg för att bara säga det direkt ut, vad jag känner och tycker. det har jag nog alltid varit och kommer nog alltid vara.

jag skriver så mycket skit. men vad är poängen egentligen med att ursäkta sig över sig själv. det är ju jag. alltså jag, och bara jag som bestämmer, eller inte bestämmer, men som är så här, så varför vill jag inte vara såhär? om jag inte ville vara såhär så skulle jag väl ändra på det? för det antar jag att jag kan. kanske inte allting, men iallafall endel. så varför gör jag inte det? nej, man kan inte vara arg på sig själv, det går ju inte.


'IVE BEEN LOST IVE BEEN FOUND IVE BEEN FOOLING AROUND
IVE BEEN LOW, IVE BEEN HIGH IM INLOVE WITH THIS GUY'