< om jag nödlandar på ditt varma bröst

kan du ge mig genuin och äkta tröst? min diagnos, stelfrusen gråt ..

och jag förstår alla som bara skrattar och förminskar det till ett skämt. om jag var någon annan som såg mig skulle jag inte heller ta det på allvar antar jag. så jag klandrar inte någon, inte någon alls. så det gör absolut ingenting, men jag kanske väntade mig att du om någon skulle göra det. jag vet inte.

nu ska jag ringa min mamma och fråga om vi ska göra någonting idag vilket jag betvivlar starkt. men man vet ju aldrig, hon kanske vill ta en tripp ner på staden med mig eller någonting. eller så kommer hon hem och gnäller på hur mycket pappa jobbar. det vore inte första gången. på ett år får man ha 200 övertidstimmar maximalt. förra året hade min pappa över 300 övertidstimmar. det kanske ger er en någorlunda bild över hur mycket han jobbar.


'KAN DU GE MIG KONSTGJORD ANDNING, KAN DU DET?
KAN DU GE MIG AV DIN KÄRLEK, VILL DU DET?
EN INJEKTION, EN INVASION'