sara ska komma hit och bo i sin pappas lägenhet han har här (genom jobbet) söndag till torsdag. vad roligt det ska bli. vi har inte träffat sen jag flyttade ifrån karlskoga, så jag saknar henne väldigt mycket. ska ta med henne ut till tuna park och shoppa tänkte jag, och så ska hon såklart komma hit och kolla hur vi har det.
nu ska jag ut och gå, tänkte gå en och en halv timme idag ungefär eftersom jag åt lite kladdkaka igår. dock åt jag ju mindre mat än vanligt just pga att jag skulle äta kladdkaka. men ändå. och sen så ska jag styrketräna som vanligt.
torsdag, februari 01, 2007
sunny rainy days
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
anonyma kommentarer tas alltid bort. vågar man inte visa vem man är, och stå för vad man skriver, behöver man inte skriva alls.
och som svar; sluta tycka synd om mig själv?
jag tycker inte synd om mig själv. jag skriver vad jag känner och vad jag tycker. och hur min inställning till mat\kalorier beter sig. sen om du tar det som att jag tycker synd om mig själv, är helt upp till dig.
men var lite modig nästa gång och skriv vem du är istället. :)
du som är modig nog att vara du kan iallafall attackera hennes svaga punkter ärligt istället för att gömma dig bakom din svaga anonymitet, speciellt när du tycker livet är patetiskt tydligen. du har ingenting vunnet här mer än ett hånflin åt ditt håll.
antar att du ville trycka ner medans hon redan föll men mer än ord på en blogg du inte ens vågar visa dig på presterade du inte, ditt lilla kräk.
ge allt vad du har nästa gång du tittar in så får jag se om jag kan hånflina åt det också, most likely.
Hej!
Du skriver väldigt bra, är välformulerad och ändå en uppfinnare av nytt språk. Det är sånt som gör det spännande att läsa. Men jag tycker personligen att det är väldigt tråkigt att du mår så dåligt som du gör. I något inlägg skriver du att du vill ha anorexi, trots att du faktiskt redan har det. Att ta emot hjälp kan vara otroligt svårt. Och att söka det (samt komma in i systemet) är nästan lika svårt. Ändå tycker jag att du ska åtminstone tänka på att göra det. Eftersom jag vet hur det är att leva med anorexi, ha ångest och självmordstankar samt hur det är att ta emot hjälp och faktiskt må bättre är det enda rådet jag kan ge dig detta: erkänn dina problem om sök hjälp för de löser sig inte utan hjälp, de eskalerar.
Varma hälsningar
Tira
Skicka en kommentar