Stilla, och jag väntar
och tröttnar man inte?
på förluster, match efter match
och alltid noll kronor i fickan
och jag förlorar mig själv, och jag saknar mig själv, och jag finner mig själv ensam
Ligger och tänker på honom
som tio bilder som repeterar sig i huvudet
mellan intervaller
bara för att det hade varit hemskt att ständigt tänka på honom
behöver en paus
försvinner medans folk talar, vaknar upp och funderar
om någon märkt, bara ler och jag vet ingenting
består förutom orden och ljuden
jag trampar på tår
människor tröttnar och går
musiken lever kvar hos mig och mina ord
orden älskar mig hur illa jag än skriver
och musiken kommer jag alltid göra
stundtals undrar jag om livet är värt att leva
att träffa underbara människor som sedan försvinner
vågar man träffa någon ny?
smärtan av ovisshet och smärta av förlust
smärtan av ensamhet är än värre
så gång på gång slänger jag mig ut i livets mörker
och min fackla har slocknat
och jag går in i väggar och ingenting är som man tror
i en bädd av längtan vaknar jag ibland till och vill ha någonting annat
Och du säger att saknad kan man lära sig att leva med ibland
onsdag, juli 13, 2005
i like fucking
Upplagd av
Emelie
kl.
22:23
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar