teddybjörnstatus

.. återigen, en oförklarlig smärta har närmat sig mitt bröst. en smärta som går att få bort, men bara för stunden. du vet säkert metoden, jag känner till den alltför väl. jag vill inte tillbaks, men rösten uppmanar. den är tillbaks, en blixtvisit, eller packar den upp sina väskor och checkar in för gott? psykisk smärta går hand i hand med fysisk smärta, jag vet det alltför väl och jag vet att även du vet det. så snälla hjälp mig.


och jag blev kanske 2 decimeter kortare, sjönk längre ner mot golvet och gled in under sängen, allra längst in i hörnet och så gnager jag på sängstolparna för att kväva orden och träflisorna åker (i vanlig ordning) ner i magen där de skaver små hål från insidan jag vänder ögonlocken utochin , flätar tårna och räknar regndroppar på fönstret(entvåtrefyrafemsextusen)och du märker ingenting. ingenting alls.


håll min hand, säg att allt blir bra