faller

.. striden inombords tar aldrig slut, det enda jag kan lita på är rädslan och sorgen
de kommer alltid att finnas därför mig. borde jag vara tacksam? trygghetens trick är ständigt där.
vad ska jag göra? bara vänta?
Jag vill inte finnas inte märkas för någon annan eller för mig själv. mina önskningar kommer aldrig att slå in
mina fötter vill gå men samtidigt stanna. Jag vill inte se jag vill bara blunda men ändå inte.
Jag är blind i vilket fall. Jag finns här i molnet av sot i vimlet av oro och besvikelse. Jag ska vandra med mina svaga tankar och få känna av att jag är lurad om och om igen
Att få känna av att jag finns men inte får

Det som inte dödar härdar, om det gör båda delarna då?