en fin dikt
om hur solen kysser
ansiktet
om hur vinden i håret förespår nya
tider
en fin dikt om lycka,
kärlek
och inte om isolation
självhat och meningslöshet
och när korta koncisa ord
som:
ensam
längtan
hata
avundsjuka
död
blir fina.
då skriver jag något fint.
faller inte ihop
på vardagsrumsgolv och
gråter
onsdag, augusti 17, 2005
sälta
Upplagd av
Emelie
kl.
03:27
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar