jag vet faktiskt inte hur många gånger som jag har, helt seriöst, funderat på att strypa den smalaste och snyggaste tjejen som gått i min klass. inte pga av avundsjuka om du trodde det, nej för att hon efter varje gymnastiklektion stod framför spegeln i omklädningsrummet, nöp sig lite här och där och skrek sedan ut att hon hade blivit så tjock. att hon varje rast satt och beklagade sig själv över att hon hade blivit så tjock och att hon behövde banta. hon hade inte alls blivit tjock, utan hon såg precis ut som hon alltid gjort. hon hade inte gått upp någonting, inte ens ett gram, och det visste alla. t.o.m jag, flodhästen som är ungefär lika smidig som en flodhäst.
för varje gång någon smal och perfekt varelse (i mina ögon, självklart) klagar över att hon\han blivit tjock växer ångesten inom mig, steg för steg. att folk bara kan ha mage att stå och klaga över någonting som verkligen inte är sant förstår jag inte, speciellt inte framför någon som blivit mobbad för sitt utseende i 9 års tid (cirka). men det vet väl inte dom.
det finns faktiskt ganska självklara saker som kan göra vissa människor självdestruktiva, iallafall enligt min mening.
'EACH DRAG'S A DROP OF BLOOD, A GRAIN
A MINUTE OF MY LIFE ITS ALL IVE GOT JUST TO STAY DOWN
WHY THE FUCK IM A STILL DOWN'


anyways. vill åka ner och träffa julez också, men det får bli vid ett senare tillfälle då jag har råd att åka tåg ner till danmark. iofs kostar det knappt en tredjedel att flyga ner så, det kanske vore bättre. att flyga själv dock lockar väl inte särskilt. eller så får jag bege mig till stockholm nästa gång hon är hos daniel kanske. oh well, only time will tell.







