en idiot som jag

i love it black and white. frågan är varför. alla bilder på mig, svarta&vita. t.o.m mina studentbilder är svartvita. kanske tror jag att om jag tar bort färgen, att inte människor kan läsa mig lika bra. att om mina ögon förlorar sin färg, att allt det sorgsna inte visas och att ingen märker någonting. ibland tror jag att jag lyckas. eller så kanske det är tvärtom. att färgen representerar glädje och att folk tar mig för en deprimerad glädjelös loser. vad vet jag. det enda jag vet är att det är någonting inuti som gör så fruktansvärt ont. det gnager, biter, sliter och river sönder mig. att man måste göra någonting som lindrar smärtan. förr behövdes det ytliga sår, men jag är stolt över att det var så fruktansvärt längesen. men när ångesten kryper sig på, vad ska man göra då? hur länge klarar man sig, egentligen?