can u feel my sadness from across the room?

så går en dag i vårat liv och kommer aldrig åter.

nu är jag uppe i 7 timmar sedan i onsdags.
så var det dags för ännu en vecka. en vecka som kommer att präglas av jobb och ensamhet. dock är jag ledig på torsdag och fredag, men vad gör det. kommer bli en ensam midsommar ändå. hade väl kunnat åkt till marcus över midsommarafton, men tanken av barn lockar mig inte. och tanken av han den där vid samma bord (antagligen) lockar ännu mindre. men vad gör det, för ingen någonsin har tagit mig på allvar.

jobbat en timme nu. instruerat de nya flickorna om rutiner etc. jobbar fyra timmar ikväll sedan också (18-22) och sedan i ytterligare två dagar. lördag och söndag har jag förmiddag, thank god.

har bokat en mobil också. ja, bokat eftersom den är slut på den ultrabilliga sidan där jag hittat den. 600 kronor billigare där än på t.ex. netonnet osv. det gäller att vara ekonomisk, någonting som inte alla klarar av. jag tycker fan att jag förtjänar en ny mobil. med tanke på så mycket jag sparat. jag har fortfarande kvar pengar från mitt sommar jobb förra sommaren, jag har sparat nästan alla pengar jag fått i studiestöd. så varför ska jag spara som en tok när ingen annan gör det? jag ser ingenting rättvist i det what so ever. sen att jag antagligen kommer få dåligt samvete hör väl till. men det är jag, själviska emelie. jag tänker bara på mig själv. det är därför jag gråter om nätterna pga dina prioriteringar. men once again; vad gör det, för ingen någonsin har tagit mig på allvar. man börjar nästan undra vad det ska krävas, för att man ska bli tagen på allvar? ska man behöva stå där på bron, skrika ut all sin jävla ångest och hota om att hoppa? eller dröjer det tills man ligger där på marken under, på vägen. krossad av asfalten, överkörd av bilar? vad vet jag.

pappa har köpt hur mycket mat som helst till mig också nu när jag är ensam. mamma sa att det var för att han var orolig för att jag inte ska äta ordentligt. tack pappa. tack för att du bryr dig. men, det kan ju slå fel också. tänk om jag äter upp allting, sen ligger där inne på toaletten och gör det jag gör bäst? men det tror jag inte. för jag måste vara stark & övervinna allt. för ingen vill beblanda sig eller prioritera en sån som mig.


HER PAIN IS A FOG, HE INHALE, PUTS DOWN THE PHONE,
NECK SUDDENLY STALE
JUST ANOTHER NIGHT WITH A SAD DIFFERENT SONG
HEARD FROM SOMEONE, NOW SHE SINGS ALONG
TURN THE CAR-KEY, BACK OUT TROUGH THE DRIVEWAY