den långa resan

nu har mamma och pappa kommit hem. känns faktiskt ganska skönt, för jag skulle nog inte ha klarat av att vara ensam mycket längre till. dom hade iallafall haft det väldigt roligt och de verkade mycket gladare nu när de kom hem. det tror jag mest beror på att de fått spendera en vecka med bara varandra, utan att pappa jobbar över & att hans jobb ringer & behöver hjälp. anyway, de hade haft det jätteroligt och sett jättemånga renar, så jag är gravt avundsjuk för tillfället. på deras resa uppåt i landet åkte de även över till norge och till narvik, där de köpte med sig ett gosedjur till mig. en söt nalle som jag har bestämt ska heta lene. sen så fick jag en jättesöt tröja med renar på och som det står lappland på.

men jag vet inte vad jag ska ta mig till. jag kan inte sova längre utan jag ligger vaken hela nätterna och bara vrider och vänder på mig. jag vet inte vart jag ska ta vägen. egentligen vill jag nog bara springa så långt bort ifrån allt som det bara går. jag står inte ut med hur jag hur jag ser ut, och nästan allt kretsar kring hur ful jag är. det är väl någonting som ligger kvar sen skolåren, vad vet jag. många tycker att det verkar konstigt att jag skulle ha varit retad\mobbad etc, och att de inte alls förstår varför. jag tycker det är självklart. egentligen spelar det ingen roll vad någon säger, för för varje dag som går hittar jag bara fler fel med mig själv. det skulle ta evigheter att räkna upp alla mina komplex. men komplex har väl alla?

jag vet bara inte vart jag ska ta vägen längre. det är så svårt att överhuvudtaget leva och försöka ta sig igenom en dag när tankarna aldrig tycks lämna mitt huvud. jag vill slippa visa mig ute, för att jag är rädd att folk ska peka och börja skratta. jag klarar inte av alla blickar.

ibland tror jag att det är skammen från den där natten som format sån jag är idag. den skammen blandat med alla blickar från folk när man gick igenom korridoren i skolan och fick höra glåpord efter sig. barn kan vara så jädrans elaka. alltid ska folk ge sig på de svaga. egentligen vill jag inte prata om det med någon heller. eller det kanske jag vill, men jag vill inte lägga över mina problem på någon annan. och vem ska man prata med? jo, någon som man vet lyssnar och verkligen vill lyssna samtidigt som personen bryr sig. jag vet inte. men nu ska jag sluta tycka synd om mig själv.

imorgon ska jag jobba. lyckligtvis jobbar jag 10-16 vilket betyder att jag kommer hinna hem till fotbollen och det gör mig glad. så jag ska kolla på fotboll med mamma och pappa och ha en riktigt myskväll tror jag. det brukar vara ganska roligt. mamma och jag sitter alltid bredvid varandra, och pappa bredvid mamma på andra sidan bordet. (bra förklaring?). anyway. om någon utomstående skulle kolla på oss när vi kollar på fotboll eller för den delen hockey, så skulle personen nog undra vem eller vilka det egentligen är som är sportintresserade. för det är alltid jag & mamma som skriker, gnäller och kommenterar. medan pappa sitter mest lugnt och kanske gör ljud ifrån sig om det blir mål. jag antar att jag brås på mamma när det kommer till temperament.

anyway. nu ska jag snart gå och lägga mig. ska upp vid 09.


IM GIVING UP, ON EVERYTHING BECAUSE YOU MESS ME UP
DONT KNOW HOW MUCH YOU SCREWED IT UP
YOU NEVER LISTEN, THATS JUST TOO BAD