why dont the buildings cry

o snälla. idiotic people so pisses me off. och sven nylander är verkligen en av dem. hur kan man som innehar en chefspost i 'ren idrott' sniffa kokain? helt otroligt.

http://www.aftonbladet.se/vss/sport/story/0,2789,872129,00.html

for every man who wants to rule the world, there be a man who just wants to be free

http://www.expressen.se/index.jsp?a=657992
det där kunde ha varit jag och marcus. inte så jättelängesedan vi var där. eller jo, det är väl nästan precis en månad sen. men ändå. kunde iallafall ha varit mamma och jag som varit med i olyckan på liseberg i lisebergs banan, för vi var där veckan före. jag vet inte om jag litar på karuseller mer.

och degerfors förlorade idag, igen. de har inte vunnit en match sedan uppehållet, så det börjar bli dags nu tycker man. får hoppas att de slår ljungskile på lördag iallafall.

sen tror jag att jag har skrämt bort en person, jag vet inte. ska inte säga vad jag tror om det heller, vill inte ha fördomar eller så. men jag vet inte iallafall. men, det är väl som marcus säger. han får ta första steget efter det jag skrev. who knows.

nu ska jag iallafall sätta mig och vänta på att marcus installation\nerladdning av steam samt counterstrike är klar.

a new person

alright, vad finns det att skriva om idag. ingenting speciellt har hänt hittills. vet inte vad jag ska göra ikväll heller, får väl se. mamma jobbar eftermiddag\natt, så jag ska väl bara vara hemma. kolla någon film kanske, spela lite cs\wow.

just det. har ni sett? de tyska spelarna vägrar ställa upp i vänskapsmatchen om de måste använda skorna som det tyska fotbollsförbundet har bestämt ska användas. herregud. det spelar väl förfan ingen roll vad man har för fotbollsskor. riktigt töntigt.

och lordi ska få sin egen läsk. 'lordi-cola'. jesus, har det inte gått lite till överdrift då? de har haft en hit, som de vann melodifestivalen med. man kanske skulle vänta med colan tills de får fler hit, men vad vet jag.

såg att det kommit en såkallad smalkamera nu också, som tydligen gör att man ser smalare ut på kort. en sådan ska jag ha tamejfan.

and the price of a memory, is the memory of the sorrow it brings

jag har kommit på varför jag är så ensam. det är mitt eget fel. varför alla mina så kallade vänner lämnar mig. det är mitt eget fel. jag skyller inte på någon, för det är bara mitt fel. vems fel kan det annars vara?

varför lämnar alla mig? för att jag är helt oförståelig, obegriplig, konstig. jag förstår om de lämnar mig. det är okey.

sitter och lyssnar på counting crows. riktigt bra måste jag säga. eller egentligen blandar jag det med underoath. men de är också riktigt bra. ni borde ladda ner lite av båda. starttips är counting crows - mrs potters lullaby (vilken jag lyssnar på as im writing) och underoath - a boy brushed red .. living in black and white. riktigt bra låtar.

riktigt smarta de där idrottspojkarna varit då. snackar självklart om patrik sjöberg och sven nylander. sven nylander som t.ex är med i 'ren idrott' eller var snarare. nu är det väl bara sjöberg som erkänt, men ändå. det är tillräckligt ändå.

mrs potters lullaby

god. jag stör mig på personer som tror att de är så jävla snygga hela tiden. tror är nyckelordet här. sen om de är så jävla snygga som de tror är en helt annan sak. knappt att man kan gå på stan i fem minuter utan att stöta på ngn lowlifer som går runt och tror att de är snyggast i världen. det finns faktiskt gränser. men, det är väl bra att de tror att de är snygga iallafall.

anyway. sitter och väntar på att pappa ska komma hem. vet inte om jag skulle laga mat till honom eller inte, men han ska väl jobba över som vanligt. förra veckan jobbade han på onsdagen t.ex 06 - 03, 21 timmar. så det är bra att han och mamma ska åka iväg en tredje gång nu i sommar, 2a gången utomlands. de var ju till tyskland för några veckor sen, nu ska de till spanien. och så var de ju i kiruna en vecka.

sen väntar jag och marcus fortfarande på att hans studievägledare ska fixa så att han blir anmäld att läsa 400 poäng (heltid) till csn, så han kan få hem de jädrans papprena någon dag. vore skönt, så vi kan ringa till kfastigheter och säga att vi åtminstone fått hans, och kolla om det går bra om vi skickar in dem & att min mamma\pappa ställer sig som borgenär för mig istället. för mina csnpapper kommer antagligen inte komma förrän i slutet på september. och, om kfastigheter skulle säga 'nej, det går inte alls' av någon konstig anledning, så är de totalt dumma i huvudet, eftersom lägenheten kommer stå tom ytterligare en månad då, och de missar pengar.men, om studievägledaren mot alla odds skulle ha fel, och det är något problem med marcus poäng och han inte får 400 poäng. så måste vi i allafall vänta på mitt besked och se om jag blir antagen till kurserna som hade 'väldigt få platser'. kommer jag inte in, får jag inga csnpengar, vilket betyder att vi inte kan flytta. och om jag får pengarna, blir det en väldigt sen inflyttning eftersom antagningsbeskedet inte kommer förrän 15 september enligt komvux. & då är inte min mamma och pappa hemma, och jag vägrar be dem där om hjälp efter allt som de gjort emot marcus. dem & dem, hon egentligen. annars får jag väl tvinga peter att hjälpa oss. anyway. det är alltså ett par först nervösa timmar innan marcus kommer hem från skolan (han började idag) och se om han pratat med studievägledaren och om hon fixat med csn. sen efter det följer det fler nervösa dagar innan vi isf kan ringa kfastigheter, och om inte det går, flera nervösa veckor, innan jag får mitt csnbesked. o god. men vem har sagt att livet ska vara lätt?

hang

Her insides feel like an unbearable hell confusion runs through her mind. she prays so loud, she cries from the inside how could someone do this to me

och jag antar att jag trodde fel igen. så fel av mig. varför skulle du kommentera mitt föregående inlägg. det var bara nonsens.

anyway. sov ingenting inatt om någon skulle ha intresse av det. istället låg jag och kollade på den absoluta toppfilmen, american beauty. jag älskar den filmen. den är underbar, och kevin spacey har aldrig gjort en sådan klockren roll förut. efter att filmen var klar kollade jag på nyhetsmorgon och såg allt elände i världen. var ingenting man blev direkt pigg av. sen blev det en tripp ut och gå och springa. det var iallafall uppfriskande, samt att jag behövde det. tur var iallafall att jag hade något sånär bra musik att göra det till. sen var jag nere och solade en sväng också, inte för att det spelar någon större roll för jag är fortfarande lika blek som ett spöka. men det är illusionen av brännan som får mig att fortsätta.

var nere och handlade med mamma på stan också. hittade en jättefin trenchcoat på h&m, men 500 kronor är ett stort no-no. så, jag väntar och ser om det kommer något billigare i någon butik nära mig snart.

I've been swallowed up alive, shut down, building from the inside out. I can finally walk through the walls.

så sitter jag här. ännu en natt, ännu en dag. jag sitter här och försöker inte att förvandlas till hon som lägger sig i sängen varje natt och river, tjuter, halvskriker och gråter. nätterna är egentligen det bästa jag vet. då är det mindre folk ute, och man kan gå ut, utan att skämmas ihjäl. utan att våndas av alla blickar. blickarna som dödar. blickarna som söker sig in, gör hål i mig, gräver sig in och biter sig fast i hjärtat, i hjärnan. det är härligt. men samtidigt är natten det absolut värsta jag vet, för det är då ångesten blir som störst. det är då, jag blir påmind om allt jag har fått i mig under dagen, allt som har förgiftat min kropp. det är då, det är som farligast att gå förbi spegeln. jag hatar verkligen allt jag ser i spegeln, när jag kollar, allt. hår - fult, stripigt för tjockt, huvud - alldeles för stort, ögonen - abnormalt stora jämfört med andras, näsan - för tjock framtill, hals - för kort, nyckelben - de syns inte tillräckligt, armar - för tjocka, bröst - för små, mage - för tjock, rumpa - den är hängig, bred, lår - för tjocka, knän - för breda & spetsiga, vader - för smala jämfört med låren, fötter - för stora, fingrar - för tjocka och för korta, händer - för stora. and it goes on. jag hatar det.

as my eyes will open frum their state of sleep, ill feel my blood

im dying inside

& jag känner mig så jävla tjock. så jävla ful. så jävla usch. jag vet inte. jag hatar när ångesten över kroppen och komplexen kommer krypande. när man ligger i sängen och bara skakar, gråter. jag hatar när ångesten blir så övergripande att jag måste springa till toaletten och slå mig fri. jag hatar att känna mig fången i min egen kropp. jag hatar allt med mig själv. allt oftare när jag går förbi en spegel har jag fått för vana att blunda. just för att jag är rädd för att se ett stort monster som tittar tillbaka på mig. och jag har börjat igen. jag orkar inte. ge mig en komplimang. för ju längre det får gå, desto värre kommer det bli. flera sår kommer uppdagas, för det är det som gör att ångesten försvinner.

and it kills me inside
i can see myself dying

i dont wanna be a murderer

det blir för mycket. vad ska jag ta mig till? jag orkar inte tänka mer, oroa mig. ge mig en dos zipramil så jag orkar en dag till. samma sak sades sist. och jag vet precis hur det slutade. vad ska jag ta mig till. för jag orkar inte bli så ledsen igen. jag kommer inte klara av det. vem kan man lita på?