mrs potters lullaby

god. jag stör mig på personer som tror att de är så jävla snygga hela tiden. tror är nyckelordet här. sen om de är så jävla snygga som de tror är en helt annan sak. knappt att man kan gå på stan i fem minuter utan att stöta på ngn lowlifer som går runt och tror att de är snyggast i världen. det finns faktiskt gränser. men, det är väl bra att de tror att de är snygga iallafall.

anyway. sitter och väntar på att pappa ska komma hem. vet inte om jag skulle laga mat till honom eller inte, men han ska väl jobba över som vanligt. förra veckan jobbade han på onsdagen t.ex 06 - 03, 21 timmar. så det är bra att han och mamma ska åka iväg en tredje gång nu i sommar, 2a gången utomlands. de var ju till tyskland för några veckor sen, nu ska de till spanien. och så var de ju i kiruna en vecka.

sen väntar jag och marcus fortfarande på att hans studievägledare ska fixa så att han blir anmäld att läsa 400 poäng (heltid) till csn, så han kan få hem de jädrans papprena någon dag. vore skönt, så vi kan ringa till kfastigheter och säga att vi åtminstone fått hans, och kolla om det går bra om vi skickar in dem & att min mamma\pappa ställer sig som borgenär för mig istället. för mina csnpapper kommer antagligen inte komma förrän i slutet på september. och, om kfastigheter skulle säga 'nej, det går inte alls' av någon konstig anledning, så är de totalt dumma i huvudet, eftersom lägenheten kommer stå tom ytterligare en månad då, och de missar pengar.men, om studievägledaren mot alla odds skulle ha fel, och det är något problem med marcus poäng och han inte får 400 poäng. så måste vi i allafall vänta på mitt besked och se om jag blir antagen till kurserna som hade 'väldigt få platser'. kommer jag inte in, får jag inga csnpengar, vilket betyder att vi inte kan flytta. och om jag får pengarna, blir det en väldigt sen inflyttning eftersom antagningsbeskedet inte kommer förrän 15 september enligt komvux. & då är inte min mamma och pappa hemma, och jag vägrar be dem där om hjälp efter allt som de gjort emot marcus. dem & dem, hon egentligen. annars får jag väl tvinga peter att hjälpa oss. anyway. det är alltså ett par först nervösa timmar innan marcus kommer hem från skolan (han började idag) och se om han pratat med studievägledaren och om hon fixat med csn. sen efter det följer det fler nervösa dagar innan vi isf kan ringa kfastigheter, och om inte det går, flera nervösa veckor, innan jag får mitt csnbesked. o god. men vem har sagt att livet ska vara lätt?