and the price of a memory, is the memory of the sorrow it brings

jag har kommit på varför jag är så ensam. det är mitt eget fel. varför alla mina så kallade vänner lämnar mig. det är mitt eget fel. jag skyller inte på någon, för det är bara mitt fel. vems fel kan det annars vara?

varför lämnar alla mig? för att jag är helt oförståelig, obegriplig, konstig. jag förstår om de lämnar mig. det är okey.

sitter och lyssnar på counting crows. riktigt bra måste jag säga. eller egentligen blandar jag det med underoath. men de är också riktigt bra. ni borde ladda ner lite av båda. starttips är counting crows - mrs potters lullaby (vilken jag lyssnar på as im writing) och underoath - a boy brushed red .. living in black and white. riktigt bra låtar.

riktigt smarta de där idrottspojkarna varit då. snackar självklart om patrik sjöberg och sven nylander. sven nylander som t.ex är med i 'ren idrott' eller var snarare. nu är det väl bara sjöberg som erkänt, men ändå. det är tillräckligt ändå.