vad sa jag. jag, tagen seriöst? aldrig.

everything i touch turns cold

jag skäms så fruktansvärt. vad ska jag göra. han kunde inte ens titta på mig. inte se mig i ögonen. och pratade nästan inte ens till mig. jag litar inte på honom. det enda jag tänker på är vem han kan ha pratat vidare till. jag är livrädd för honom. rent utsagt livrädd. jag vågar inte träffa honom mer. har ingen aning om vad jag ska prata med honom om. han kan ju inte ens se på mig. och när han väl sa något, var det argt och surt. verkade iallafall. rädslan. rädslan får aldrig ta över ens liv. men min rädsla bara tar över mitt liv mer för var dag. iochförsig är det väl mer än rätt att han inte kan se på varken mig, eller i mina ögon. jag är ju horan. vem kan inte tycka annat. att marcus inte blir äcklad av mig förstår jag inte.




marcus piercade sig idag han också förresten. och han ser faktiskt tusen gånger hetare ut i den.


syns inte så jättebra kanske. men så het är han. hetare än jag.

low madonna - higher sadness and pain

så, då har jag äntligen gjort det. jag har velat ha en i flera år, och nu sitter den där. smäckrätt på överläppen. min madonnapiercing.



gjorde den idag, eller igår om man ska vara exakt. och jag trodde att det skulle göra skitont, men det kändes knappt. det som gjorde ont var när hon var tvungen att snurra på smycket så förbannat för att få på kulan. men annars, ingenting. när nålen stacks igen kändes det knappt. sen om det var värt 650 kronor vet jag väl inte. men jag ser fram emot att byta ut mitt fula titanläksmycke, mot ett finare med en glitterbomb på ovansidan.

marcus ska eventuellt pierca sig imorgon, i ögonbrynet. tror han skulle se tusen gånger hetare ut än vad han redan är med den. om det nu är möjligt. han är hetare än en nybakad äppelpaj.

om jag ska vara ärlig, helt ypperligt ärlig. så känner jag mig låg. riktigt låg. besviken, ledsen, deprimerad. jag känner mig lika viktig som brödsmulor i sängen när man ska sova. jag vet inte. ibland undrar jag vad han ska behöva göra, för att det ska nå dig. för jag har ingen aning. att jag träffade honom idag, var för din skull. för du ville det. sen om mitt hjärta började blöda under tiden, who cares.

tror jag måste lägga mig nu. det är nog dags.

små små knivar och rakblad.
- d u skär igenom mig.

oh dont mind me, im watching you two from the closet; wishing to be the friction in your jeans.

jag vet inte vad jag ska göra längre. det har gått knappt tolv timmar, och jag går redan runt och är livrädd. är det såhär det ska fortsätta att vara, i ett och ett halvt år? kanske är det mig det är fel på. kanske är det dig. snarare mig. om min rädsla skulle slå in, skulle jag inte klandra dig. jag skulle klandra mig själv. oattraktiva mig. slackern. egoisten. neurotiska fula tjocka jag.

jag har nog alltid haft svårt att lita på folk, både killar och tjejer. speciellt killar. men jag trodde jag skulle kunna lita på dig också. men det går inte. inte nu. inte efter allt. kanske är det jag som måste ändra på mig själv, men du säger att det är den jag är du älskar, men ändå vill du att jag ska vara så som jag var förr. jag blir inte klok. jag blir galen. galnare, galnast. vad ska man göra i en värld som denna?

jag har varit med om många självmordsförsök. carro som hängde sig. mycket. ibland får jag för mig att skaran som är som mig, måste minskas. vad skulle världen förlora på det, ännu en fet egoistisk primadonna? en usel flickvän? gud, vilken självinsikt.

ibland önskar jag att jag bara kunde tyna bort. få en sjukdom som gör att jag verkligen inte kan äta. ingenting, verkligen ingenting. jag hatar att äta i smyg på nätterna, massvis av mat. tonvis, för att sedan få upp det igen. är det så man gör för att bli glad? knappast. jag tycker det är ganska komiskt ändå, att ingen verkar ta mig på allvar. verkar jag inte vara en seriös människa när jag skriver om det här? antagligen inte. jag vet inte. men trovärdig verkar jag inte utge mig för att vara.

varför just jag? sen den huvudvärksbedövande känslan.


jag är en vara på rea, som alla vill reklamera när de upptäcker att det är skit,
men som inte går att lämna tillbaka. så jag får finnas där i alla fall.
utan funktion. utan att göra någon nytta

study hard, work hard, cry hard, be hard

fyra sidor i matteboken avklarade.
bara 21 sidor kvar.
har två veckor på mig då, men. vore skönt att ligga lite före.
känns sisådär att börja en månad efter de andra, men att jag ska vara klar samtidigt som dem. slutprov eventuellt den 5e december. fyra kapitel ska vara klara tills dess, cirka 200 sidor.

cheezus.

cutting myself deeper

hur jag mår annars? jag vet ärligt talat inte. jag älskar marcus, älskar att bo med honom och ha honom omkring mig hela tiden. men ändå, det är något som sliter och drar innifrån. något som river och gnager på insidan. känner mig utanför, borta, osynlig, ful, äcklig. var tvungen att lätta på det iförrgår också, men jag tror inte marcus har märkt någonting. jag hoppas inte det. tror inte han har sett något iallafall. egentligen vet jag inte om jag vågar gå ut på lördag. blickarna kommer döda mig, det kommer krypa i mig, och jag kommer inte veta vart jag ska ta vägen. men alkoholen räddar mig nog. det brukar den göra.

hangnail and sherry

jag vet, jag vet. jag sa att jag skulle börja skriva här igen, men det har inte blivit så mycket av med det. men jag ska försöka, igen.

på måndag börjar jag iallafall skolan. går i klass NTI 10-H6. läser en kurs på komvux (tror jag. vet inte eftersom komvux är oförmögna att ta reda på om jag ska läsa historia b eller inte) och tre på NTI. första kursen på NTI ska vara klar på två veckor redan, känns väldigt stressat om jag ska vara ärlig. har ju ingen aning om det är svårt eller inte heller. ska läsa IT-Stöd - två veckor, persondatorer - fyra veckor samt programhantering - fyra veckor. och matematik b löpande fram till slutet på december. det känns iallafall skönt med NTI är att de tar en kurs i taget, så man slipper blanda ihop allting. men hur jag ska hinna klart, det är frågan.

trivs relativt bra i eskilstuna hittills också. på lördag ska vi ut en sväng och slå våra lurviga på rolling rock tror jag att det blir. så det ska bli roligt.

you are all that ive got

vaknade vid nio av världens huvudvärk. förhoppningsvis är det något tecken på att min mens är påväg. lika bra att få det överstökat. och det är så extremt orättvist att när man äter ppiller så är det jättevanligt att det kan dröja, säg om du gör uppehåll på en måndag, att det kan dröja innan till fredag tills mensen kommer. då får man ju dubbelt så lång mens, vilket jag finner orättvist.

kort har jag inte tagit några än. för jag har slut på batteri i min digitalkamera och jag hittar inte laddaren. men de kommer, var så säkra. inte för att det är så många som läser min blogg längre. men det har jag ju att skylla mig själv för.

och nu har det hänt igen,
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,887399,00.html
vad är det som får människor att stövla in på en skola, och börja skjuta massa elever? beats me.

love is in the air

okey, jag vet. jag lovade att börja skriva igen, och det har jag inte. men jag har faktiskt en utomordentligt bra ursäkt. jag och marcus flyttade ihop i tisdags i förra veckan, så mycket tid har gått åt till att fixa iordning och vara allmänt kära.

fick mitt csnbesked idag också. så tydligen ska jag läsa 400 poäng för jag får fullt studiemedel, men så fick jag hem antagningsbeskedet från komvux idag, och jag har bara blivit antagen till NTIkurserna samt matematik b, vilket inte blir 400 poäng. historia b är det som saknas. får nog ringa och höra.

valet närmar sig också. såg partiledargrejset på tv igår. det var riktigt roligt. på söndag ska jag och marcus ha valvaka här hemma.

anyway. jag ska ta lite bilder på lägenheten, och lägga upp så ni får se.

ge mig en låda alvedon, och en 75a vodka.