så, då har jag äntligen gjort det. jag har velat ha en i flera år, och nu sitter den där. smäckrätt på överläppen. min madonnapiercing.
gjorde den idag, eller igår om man ska vara exakt. och jag trodde att det skulle göra skitont, men det kändes knappt. det som gjorde ont var när hon var tvungen att snurra på smycket så förbannat för att få på kulan. men annars, ingenting. när nålen stacks igen kändes det knappt. sen om det var värt 650 kronor vet jag väl inte. men jag ser fram emot att byta ut mitt fula titanläksmycke, mot ett finare med en glitterbomb på ovansidan.
marcus ska eventuellt pierca sig imorgon, i ögonbrynet. tror han skulle se tusen gånger hetare ut än vad han redan är med den. om det nu är möjligt. han är hetare än en nybakad äppelpaj.
om jag ska vara ärlig, helt ypperligt ärlig. så känner jag mig låg. riktigt låg. besviken, ledsen, deprimerad. jag känner mig lika viktig som brödsmulor i sängen när man ska sova. jag vet inte. ibland undrar jag vad han ska behöva göra, för att det ska nå dig. för jag har ingen aning. att jag träffade honom idag, var för din skull. för du ville det. sen om mitt hjärta började blöda under tiden, who cares.
tror jag måste lägga mig nu. det är nog dags.
små små knivar och rakblad.
- d u skär igenom mig.
fredag, september 29, 2006
low madonna - higher sadness and pain
Upplagd av
Emelie
kl.
02:46
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar