cutting myself deeper

hur jag mår annars? jag vet ärligt talat inte. jag älskar marcus, älskar att bo med honom och ha honom omkring mig hela tiden. men ändå, det är något som sliter och drar innifrån. något som river och gnager på insidan. känner mig utanför, borta, osynlig, ful, äcklig. var tvungen att lätta på det iförrgår också, men jag tror inte marcus har märkt någonting. jag hoppas inte det. tror inte han har sett något iallafall. egentligen vet jag inte om jag vågar gå ut på lördag. blickarna kommer döda mig, det kommer krypa i mig, och jag kommer inte veta vart jag ska ta vägen. men alkoholen räddar mig nog. det brukar den göra.