till vilket pris

Jag försöker skrika och göra mig hörd, men alla mina tankar bits itu av alltför bleka tänder, och de trasiga orden fastnar likt kvävande plast över osäkra leenden, som i syrebristen spricker och blöder, lämnar de sista spillrorna av åsikter i en trevande stamning, som uppfattas bäst om du håller för öronen och tänker på något annat

Jag försöker göra mig sedd, men alla dåliga självbilder tycks ha fastnat i speglarna, och när jag krossar glaset i en barnslig räddningsaktion, skär mina skuggor sig på bitarna på golvet, som ligger likt björnfällor för nakna fötter, och med alla skärvorna av mig själv på golvet, splittrad till facetter, blir jag aldrig riktigt sedd innan någon sopat upp alla vassa kanter, och fogat dem samman

Jag försöker springa och komma någon (vem som helst) riktigt nära, men alla tårar är av våt lera, och det lägger sig skiftande, glidande, under mina fötter så att jag halkar, jag snubblar, och jag faller i marken, tungt, med hakan först mot alla hårda stenar, och käken slår i tungan -- tystnad -- och inga mera rop efter ömhet

Jag försöker le och vara lite vacker i någons ögon, men alla demoner har lämnat trötta linjer i mitt ansikte, och din ängslan tycks ha stulit färgen ur mina ögon för att kunna nyansera sina skötebarn, dessa horungar&bastarder som du kallar dem, dessa mina glömda hopp och drömmar, som nu har dött och rest dunkla minnesstenar i en redan sargad hud

Men nu försöker jag bara att älska och bli älskad, men grässtråna skär i ömma fötter som vandrat för långt över världen i jakt efter sin ängel, men allt jag hittar är leksakslejon som skrämmer mig mer än något annat, för deras vrål är så mycket högre än mina, och de biter ned i mina vackraste känslor, väcker kallbrand och lepra från dyster dvala (och jag börjar falla isär)

Och jag känner hur väggarna ger sig, hur murarna brister, och jag ger mig, denna sökan har tagit mig alltför långt in på fientliga jaktmarker (ser du rovfåglarna i skyn?), och jag undrar, frågar,



varför lät du dig aldrig hämta andan i mina lungor, varför alltid denna brådska iväg från mig?