en längtan av att vakna

jag är faktiskt ganska nöjd över att jag bestämde mig för att städa inatt, då slipper man liksom chocken när man vaknar av hur stökigt det egentligen är. och jag är inte speciellt känd för att ha ett välstädat rum. jag föredrar när det är lite stökigt, dock inte överdrivet stökigt. min mamma föredrar mitt rum när det är skinande rent, vilket det kanske är fyra gånger per år (min födelsedag, respektive mammas och pappas + jul). men, jag tror iallafall jag har kommit på varför jag är så anti att använda dammsugare. min mamma berättade igår medan hon dammsög att när jag var liten så trodde jag att dammsugaren skulle komma och bita mig eller ännu värre, äta upp mig. så någonstans tror jag att det ligger kvar undermedvetet, typ att jag helt enkelt är rädd för dammsugaren.


gnager jag på sängstolparna för att kväva orden och träflisorna åker
(i vanlig ordning)
ner i magen där de skaver små hål från insidan