jag vet inte hur många gånger jag har skrivit att jag ska sluta med att lämna ut mig själv i den här dumma bloggen. 500 gånger kanske? jag lovar mig själv att inte skriva om mina komplex, men sen, dagen efter så är jag där och skriver om dem igen. antar att denhära sortens självterapi funkar, eller så har jag bara blivit beroende. vem vet. men nu känner jag sådär igen, att jag inte ska skriva mer bara för att jag inte får någon respons direkt. så, egentligen skriver jag väl inte bara här för självterapin, utan också för att få någon sorts respons av de som läser, eller liknande. eller jo, jag fick ju ett mess, of a complete stranger (notera), att det var så bra att läsa här eftersom hans flickvän ofta känner precis som jag och att jag förklarar det så bra. så, det är väl bra. men, jag är nog ute efter någonting mer.
'REMEMBER ME WHEN, I LIT THE FIRE TO KEEP US WARM,
ON A COLD WINTER MORNING
NOW I PASS THROUGH THE MOMENT, CAN I STILL RECOGNISE,
A BEAUTIFUL MELODY'
onsdag, februari 01, 2006
< i pray for more
Upplagd av
Emelie
kl.
20:29
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar