i hate myself

just nu känner jag mig så nere, så jag bara har en sådan stor känsla inom mig som säger ät, ät, ät hela tiden, konstant. men jag tänker inte falla för frestelsen, jag tänker inte göra så igen, för jag vet hur det slutade sist, och jag orkar verkligen inte med den ångesten -igen. det räcker med att jag äter ett äpple, så kommer ångesten ångandes upp genom halsen. det är vidrigt, riktigt vidrigt att ett litet äpple kan göra sådan stor skada. men jag antar att det är likadant för alla som är som mig, vi vet hur det känns att behöva gömma endel av sig själv för omgivningen, för att skydda alla andra ifrån sig själv, för man vill inte att någon ska veta, man vill inte besvära någon -alls.


det är februari, och allt jag vill är att få tillbaka närheten till min verklighet
och få alla källor till min ständiga ångest att försvinna.