disorder

det är lite som schizofreni skulle jag säga. man vet inte riktigt vad som är sant. och det är väl så det är. är det jag tycker, det som min hjärna\hjärta\allt säger åt mig, till mig, är det sant? eller är det som marcus\vänner säger sant? iochförsig är det inte ens samma sak. jag vet inte. en dålig jämförelse var det iallafall. det enda jag vet, egentligen, det är att det river och sliter i en. det sliter en i stycken, tills man blöder inombords och inte vet vad man ska ta sig till längre. för hur man än gör, vad man än gör, så hamnar man alltid där. vad man än gör, så bubblar det upp till ytan, kryper längre och längre in i vener och blodådror tills man inte vet vart man ska ta vägen, förutom dit. det är så det känns. jag säger bara hur det känns.


det är ingenting viktigt, jag blöder bara lite grann
& ångesten har en hisklig förmåga att bränna sig fast
på insidan av min hals