när jag var liten och var ledsen brukade jag alltind springa in på mitt rum, rycka åt mig ett gosedjur i famnen sätta mig i ett hörn och blunda, i tron om att allt det som gjorde mig ledsen skulle försvinna. nuförtiden vet jag att det inte hjälper, hur mycket man än vill.
"JUST LET IT DIE, WITH NO GOODBYES, DETAILS DONT MATTER
WE BOTH PAID THE PRICE, TEARS IN MY EYES
YOU KNOW SOMETIMES ITD BE LIKE THAT"
tisdag, mars 28, 2006
naiva barndom
Upplagd av
Emelie
kl.
00:48
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentarer:
emely, ryck upp dej brova! gillar du bruno k öijer?
Skicka en kommentar