dont judge my fatness

så, då var mammas födelsedag avklarad. hon blev jätteglad för den brandgula rosen jag köpt till henne samt presentkortet från mig och peter. av pappa fick hon ett jättefint efva attling halsband och en kristallgrej med ett hjärta (jättefint). sen av sina syskon fick hon massa blommor och grejs. tror hon är riktigt nöjd faktiskt.

och jag känner mig så tjock, så jävla fet så jag har lust att bara gå in på toan & bosätta mig där & kräkas i en vecka. varför måste jag vara så jävla fet och äcklig? jag förstår inte. alla säger att man ska vara glad över den man är (och de religiösa) över hur gud skapade mig. hur fan ska jag kunna vara nöjd över att se ut som en elefant? hur ska man kunna ge någon sitt allt om man inte älskar sig själv?

nästa helg har jag&marcus iallafall fått visning på en lägenhet inne i eskilstuna, så ska bli skoj att se. om vi gillar den hoppas jag vi får den. men det känns som att vi inte kan vara alltför kräsna eftersom vi båda är studenter. visst okey, det känns väl trist att flytta ifrån alla vänner & speciellt mamma,pappa&minbror. men jag antar att man måste offra lite för den man älskar. jag gör det iallafall.

nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra, är så extremt deprimerad för tillfället så jag vet inte vad jag ska ta mig till.


DET VERKAR SÅ ENKELT VÄNNEN, ÄNDÅ ÄR DET SÅ OBEGRIPLIGT SVÅRT
JA, DET VERKAR SÅ ENKELT VÄNNEN, MEN INGENTING I DENNA VÄRLDEN
VAR VÄL NÅGONSING LÄTT ATT FÖRSTÅ