nehe. trodde du skulle fråga varför, men nej. varför orkar jag ens. och min uppoffring fick jag ingenting för. gud jag vet inte. ingenting jag gör verkar duga eller bli rätt. så jag säger ingenting mer.
pajen var god. även om jag fick ont i magen av den. och för att inte tala om ångest för att jag åt av den. jag hatar den här jävla skiten & jag tycks aldrig bli av med den. och jag hatar den speciellt när den kommer i så stora omgångar att allt man vill är att slippa skiten, vad som än krävs. när jag var liten såg jag en film om en flicka som låg i ett badkar fyllt med blodrött vatten, & man såg allt blod från armarna, från benen, överallt. ända sedan dess har jag vetat precis vad jag känt. det är ganska svårt att förklara, eller ens att få folk att förstå eller för den delen ens ta det på allvar. men ibland blir ångesten såpass svår att jag önskar ingenting annat än att det var jag.
lördag, juli 22, 2006
i never feel ill make it out alive
Upplagd av
Emelie
kl.
00:59
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar